Utflykt

Idag åkte vi ut med pastor Deo, vår handledare Joy och Mauriz som jobbar i köket på en utflykt runt ön. Vi delade upp oss på två motorcyklar, männen körde, och så gav vi oss iväg.

Vi åkte fort, barnen skrek Mzungo, Deo berättade om vad vi såg, vi stannade och hälsade på några familjer, och sedan var vi framme vid en av hamnarna på ön. Mellan ön och fastlandet är det som en matta av papyrusväxter, riktigt imponerade att se en bit ovanifrån.

Därefter kom vi fram till ett litet litet djungelberg. Fantastiskt att titta på, fantastisk utsikt, men oj vad vi alla skrattade när vi klättrade upp. Det var halt till en början för att vi plöjde oss fram genom massa växter och därefter var det så brant och sandigt att det knappt gick att ta sig upp. Jag tror vi alla skrattade åt svårigheten i uppgiften vi tagit oss för. Men det gick och det var fint, även om jag var tvungen att ta av mig skorna för att kunna ta mig ner igen.

Utsikt från djungelberget.

Därefter fortsatte turen runt ön. Vi åkte på små små vägar och det är så galet vackert här att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Slutligen kom vi fram till botten av dessa klippor, som ligger på motsatt sida ön från djungelberget, efter att ha åkt på en nästintill obefintlig väg. De är skickliga motorcykelförare här alltså, jag hade inte ens kommit på tanken att köra på den vägen.

Utsikten gav mersmak och vi ville se Victoriasjön och Entebbe från toppen av klipporna också. Så vi åkte tillbaka på den smala, branta och buskiga stigen, åkte in på fel stig, vände, för att sedan komma fram till ett hus där en kvinna var vänlig och visade oss vägen upp till toppen. Mina byxor har numera gräsfläckar efter den branta klättringen, men jag tappade i alla fall inte skorna den här gången.

Bilderna ger ingen som helst rättvisa till hur vackert det är här. Och de säger verkligen inget om hur underbara människorna är. Ni får ta och komma hit någon gång helt enkelt.

Än en gång är alla foton tagna av Rebecca. Jag är dålig på det här med att ta kort alltså.