I torsdags hade vi fetaste lanseringsfesten för tidningen,
som ni mina vänner varit med och sponsrat. Det var en himla fin dag, och ett
väldigt bra avslut på vår tid på ön. Förberedelserna höll på i dagarna tre.
Skolkören övade, en scen skulle byggas, skolgården städas, tält byggas upp och
alla elever och lärare bidrog med vad de kunde.
På torsdagen var då själva lanseringsfesten, och det var
verkligen fest hela dagen. Till lunch fick alla barnen kött och ris, och
glädjen i deras ögon gick inte att ta fel på när de åt med glupande aptit.
Efter lunchen var det fullt ös uppe på scenen i åtminstone
tre timmar, och vi satt nere i publiken och svettades och log.
Skolkören sjöng.
Det hölls tal, även av mig och Rebecca.
De dansade.
Vi fick fina presenter, och alla var så tacksamma för att vi
gjort tidningen.
Och sedan dansade även jag och Rebecca en sväng.
Men dagen efter, i fredags, var det nästan ännu roligare. Då
fick vi äntligen göra det vi längtat efter och planerat så länge: ge ett
exemplar av tidningen till varenda elev. Vi delade ut tidningen till en klass i
taget, och snart var hela skolgården full med elever som bläddrade i tidningen,
visade varandra bilder, blev lyckliga för att de hittade en artikel de skrivit
och många kom fram och visade oss: ”Teacher! This is you on the photo!”
När vi lämnade ön på eftermiddagen såg vi människor sitta i
grupper runt om på ön, och tillsammans läsa tidningen som vi varit med och
gjort. Så häftig känsla.
En än gång, tack alla ni som varit med och sponsrat detta,
utan er hade detta inte kunnat bli av. Hoppas att ni kan få känna glädjen och
tacksamheten genom dessa foton, för den finns verkligen där. Weevale nnyo!
I förra veckan gjorde vi detta, nu sitter jag vid mitt köksbord i Mariestad. Det känns konstigt, men jag är glad ändå. Tiden i Afrika var så fantastisk, så det är mer med glädje över allt roligt som hänt än med sorg över att det är över som jag ser tillbaka på min resa. Får ni någonsin en chans att åka dit, gör det. Lätt värt det alla gånger.