Färdigpackad

Nu mina vänner. Nu flyger jag, nu flyger jag. Flax flax flax flax flax, fast mycket fortare...

Väskorna står färdigpackade. Bara några få saker till som jag ska trycka ner. Men hur jag lyckades ta med mig så mycket saker är för mig en gåta. Men det känns inte som att det är läge nu att börja sortera ut saker.

Klockan 06:55 lyfter planet. Jag är taggad.

Vänner, jag kommer sakna er. Kan ni inte skriva till mig någon gång? På Facebook, ett mejl, eller här. Det skulle göra mig glad.

Kramkalas

Att kramas är mysigt. Men inte att säga hej då. Det är en annan sak att säga hej då till människor när de åker, men nu när jag själv ska iväg känns det mycket jobbigare. För det här är helt självvalt, och på något sätt gör det att jag blir mer ledsen när jag tvingas ta avsked av fina fina människor.

Men jag är så vansinnigt tacksam! Och helt överväldigad av all kärlek som alla visar. Jag har tappat räkningen på hur många som sagt att de kommer att tänka på mig när jag är där borta, be för mig. Helt fantastiskt, och jag blir lika rörd varenda gång. Så tack kära ni som finns i mitt liv och bryr er om mig, jag önskar att ni kunde förstå hur lycklig ni gör mig.

Igår var det kramkalas, och idag fick jag förbön i min församling. Vilket välsignat liv jag har alltså.

Inköp

Jag tycker inte om att handla för mycket saker. Särskilt inte när jag måste tänka. Hur mycket kan jag tänkas behöva under fyra månader? Behöver jag ens köpa så att jag klarar mig under fyra månader? Ska jag köpa mycket på plats? Ska jag kanske köpa allt när jag väl är där? Och så vidare och så vidare i all oändlighet.

Nu är jag nog färdig i alla fall. Tack gode Gud! Men det är helt sjukt vad mycket saker det blev tillslut. Det som syns på bilden är inte allt kan jag ju säga. Tur att jag får ha med mig två gånger tjugotre kilo i alla fall.

Roligaste inköp? Anteckningsblock. Lätt. Och Brio-frukt. Kan vara det bästa godis som någonsin gjorts.

Tråkigaste inköp? Kanske diarré-tabletter. Känns rätt fail på något sätt.

Nu är det bara helgen kvar, sedan åker jag! Det känns lite konstigt. Känns lite nervöst. Men mest av allt känns det fantastiskt spännande, och himla himla kul.

Raggsockorna? Fortfarande något oklart.

Tacksamhet

Jag är så glad. Och tacksam. Och sprudlande lycklig! Tänk vilket liv jag har. Vilken fantastiskt ofattbart god Gud jag har, som är så vansinnigt snäll mot mig. Som inte vill annat än att välsigna mig, göra mig glad. 

För en stund sedan började jag läsa några av de bloggar jag haft under åren, och jag bara fylldes av en sådan oerhörd tacksamhet. Tänk vad många fantastiska saker jag fått vara med om, vad glad jag fått vara, så galet många fantastiska människor jag fått lära känna. Så mycket kärlek bara vällde över mig, kom tillbaks till mig, när jag läste de ord jag skrivit för så många dagar, veckor, månader sedan. Vilken mäktig Gud vi har.

Nu i dagarna är det många avsked som väntar. Det är jobbigt, men jag är tacksam för dem. För alla dessa avsked visar bara på hur många vänner jag har, hur mycket kärlek jag får av dem. Och att dessutom tänka på alla nya vänner jag kan komma att få under denna vår, under resten av mitt liv för den delen, gör mig svindlande glad.

Snart åker jag. Åh. Jag är glad.

Förberedelse

Med spänning och förväntan har jag skapat denna blogg. Jag har inga höga förhoppningar på bloggen så sätt,  utan mer på vad den kan komma att innehålla de närmsta månaderna. För i fyra månader kommer jag att vara någon annanstans än där jag nu kallar jag för hemma. Fyra månader där jag i nuläget knappt har någon aning om vad dagarna kommer att fyllas med. Mer än att de kommer att fyllas med livet, fast i en annan världsdel. Men lika fullt livet.

Om tio dagar åker jag. Innan dess är det anteckningsblock som ska köpas, foton som ska skrivas ut, papper som ska kopieras och människor som ska kramas. Jag ser fram emot det med. För det gör det hela konkret och verkligt. Jag kommer faktiskt att åka. Dessutom älskar jag att köpa anteckningsblock.

Kompisar, jag kommer att sakna er. Så släng gärna iväg någon kommentar här lite nu och då, berätta om hur ni har det. Så ses vi snart igen.

Jag är glad, och har en fin tröja.