Sandalbränna

Idag har vi varit här i fyra veckor. Det här gått väldigt fort, men samtidigt känns det som att vi varit här i en evighet. Tiden ändras på något sätt, Bussi känns som hela min verklighet och Sverige känns läskigt långt borta. Märkligt det där.

Efter fyra veckor har min sandalbränna nått oanade proportioner. Hur det kommer se ut efter fyra månader här vågar jag inte ens tänka på.

Kulturkrockar

Allt i Uganda är inte som det är i Sverige, konstigt nog. Ibland leder det till förvirring, ibland till misstag, och ibland till en hel del skratt. Jag försöker i de flesta fall att skratta åt de misstag jag gör, men en del gånger är det svårare än andra.

Som en dag på skolan till exempel. Vi går mest runt i de olika klasserna och assisterar. Ibland vill de att vi ska lära barnen något, vad som helst, helt oförberett, och ibland får vi lite mer specifika uppgifter. Som att rätta uppgifter som barnen kopierat från svart tavlan. Vid ett sådant tillfälle hade läraren ritat olika saker och sedan skulle barnen svara på om föremålet var det som det stod eller inte. Hon kunde till exempel ha ritat en blomma och ställt frågan: Is this a spoon? No, it is not. Enkelt att rätta. Eller?

Hon ritade en byggnad med skorsten, två fönster och en dörr. Is this a house? Jag skulle säga ja, och rättade därefter. Men är det ett hus? Nej, det är tydligen en hydda. Se där ja. Det fanns inte ens med i min tankevärld. Hälften av alla barn fick göra om för att jag skrivit att de gjort rätt. Wops.

Eftersom vi är mzungos får vi höra många märkliga saker. När vi i klassrummen visar hur man ska nysa i armvecket för att undvika spridning av sjukdomar skrattar alla barn något hysteriskt. Först trodde vi att vi brutit mot någon oskriven regel eller något. Men det var tydligen bara så enkelt att de inte trodde att mzungos kunde nysa. Tidigare har vi fått frågan om mzungos kan dö. De har så höga tankar om oss, alldeles för höga.

Är man kvinna i Uganda får man inte sitta på huk, utan man ska istället böja på ryggen. Det går emot allt jag tidigare lärt mig om ergonomi, men när jag frågade visade det sig att det anses vara under ens värdighet och provocerande för en kvinna att sitta på huk. Men jag glömmer mig ändå hela tiden.

Kampala

Torsdag klockan 22:18. Vi har precis borstat tänderna utan vatten, vilket faktiskt går förvånansvärt bra, och är på väg att lägga oss. Vi nämner för rektorn att vi vill åka till en pool i helgen, och det blir bestämt att vi åker med henne till Kampala över helgen. Ett hastigt beslut, men ack så nöjd jag är över det.

Vi åkte efter lunch på fredagen. Motorcykel till hamnen, båt, motorcykel till en annan hamn, båt, taxi till Kampala och ännu en taxi till Redeemed Church. Ovissheten var stor under hela färden, men jag tycker det är skönt. Rektorn var med oss hela tiden och visade och åkte med oss, men jag och Rebecca visste inte hur vi skulle ta oss från ett ställe till ett annat innan vi faktiskt var där. Men det är bara att luta sig tillbaka, slappna av, och lita på att allt löser sig när det behövs.

När vi kom fram till kyrkan fick vi skjuts hem till Betty, som är vår övergripande handledare, och där mötte vi några andra svenskar. En lugn, skön och väldigt rolig kväll, lite för lite sömn, en megafrukost och sedan ut för shopping och solande. Vi besökte en afrikansk marknad som var helt fantastisk, och därefter åkte jag och Rebecca för att få några timmar av den afrikanska solen med en pool på några stegs avstånd.

På kvällen fikade vi, såg på The Hobbit på en liten och charmig bio och jag sov alldeles för lite i natt också. I morse åt vi toast med svensk ost till frukost, gick på gudstjänst (jag älskar verkligen musiken) och därefter fick vi skjuts till hamnen i Entebbe igen. Efter mycket väntan åkte vi båt, motorcykel och sedan kom vi hem till ett nystädat rum med nya gardiner. Joy, vår handledare på ön, är helt fantastisk.

Vi hittade kakao i en affär förut, och jag har precis ätit jordnötssmör med sked direkt ur burken. Livet alltså. Vilken grej.

Gudstjänst

Att tillbe min Gud

I ett sjättedels dygn
Med rumpan fast
På en välanvänd stol

Med applåder och skrik
Där jag hemma skulle lagt
Knäppta händer i knät
Och viskat min bön
Med huvudet sänkt

Men min Jesus är samma
Även utan mitt fika
Och med musik som aldrig tycks spela i takt

Överlevnadstips

En kväll satt vi och pratade med Ephraim, som jobbar på Amagara Masya i Mbarara, och han gav oss dessa överlevnadstips mot Afrikas vilda djur.

Elefant – Spring sicksack eller klättra upp på exempelvis en myrstack i en annan riktning. Elefanten kollar bara neråt, klättra uppåt.

Buffel – Släng dig ner när du springer, vänta tills Buffeln sprungit förbi dig/över dig, och spring sedan åt andra hållet. Buffeln kollar uppåt, och har som alla djur med tjocka nackar svårt att vända fort.

Krokodil – I vattnet: simma ner och runt så du kommer upp bakom krokodilen. På land: Spring sicksack.

Flodhäst – Simma ner och runt så du kommer upp bakom flodhästen.

Lejon – Spela död.

Hittills har jag inte sett farligare djur än zebror, antiloper, ödlor och myror. Och miljontals spindlar på denna ö. Corny, den här bilden är till dig.

Dans

Varje torsdag kommer pastorn i församlingen hit för att prata kultur med oss. Eller ja, vi trodde att han skulle prata. Istället visade det sig att han kommer att lära oss att dansa deras traditionella danser. Sjukt kul!

När han kom första gången hade han med sig trummor, massa barn och stråkjolar. Vi flyttade bort matbordet för att få plats, knöt på oss våra stråkjolar och barnen satte sig i ett hörn för att spela trummor och skratta åt oss.

Vi dansade i nästan en timma, och efter vad både jag och Rebecca helt slut och kände oss väldigt svenska med våra stela kroppar och obefintliga höfter. But what to do? Jag hade fantastiskt roligt och det är huvudsaken. Och på fyra månader kan vi förhoppnings hinna lära oss ett och annat.

 Så kompisar, jag har det fortfarande väldigt väldigt bra. Hur har ni det? Skriv gärna och berätta! Puss på er.ko

Solning

Här i Uganda får man inte visa så mycket hud. Men vi mzungos kan ju inte fortsätta vara såhär likbleka för alltid. Så man tager vad man haver, i detta fall en resväska till huvudkudde och sedan visar man så mycket hud man kan med, tills någon går förbi. Men bruna ska vi bli innan vi kommer hem!

Skyltar

En sak som de verkligen kör stenhårt med på alla skolar i Uganda är skyltar av olika slag. Som de här två till exempel. Kanske skulle vara något att sätta upp utanför frikyrkorna i Sverige?

Internet

Att få internet på en ö är inte det lättaste. Det är en hel procedur som måste genomgås, med en hel del planering innan.

1.       Säg till flera dagar i förväg att du vill åka in till närmaste stad. Det är transport till hamnen som måste ordnas och någon måste följa med eftersom det är första gången. Se även till att du inte nämner att du vill åka till alldeles för många, för rätt som det är har alla du pratat med fixat på sitt eget vis, utan att ha pratat med vare sig dig eller varandra.

2.       Åk motorcykel till hamnen. Se till att var färdig i tid, men var beredd på att vänta. Går att applicera på nästan allt här i Uganda. Även när du väl börjat åka kan det bli stopp på tio minuter, den här gången för att vänta på ännu en lärare som visst skulle med.

3.       Åk båt med upprörda ugandier. Båten kan vara överfull, plankan du sitter på gå sönder och föraren kan vägra släppa över folk till en annan båt för han vill ha alla pengar själv. Akta dig för vatten, du vet aldrig vad för sjukdomar du kan få av Victoriasjön.

4.       Bli bogserad i land. Efter tre motorstopp kan det vara så att motorn ger upp helt, och du kan bli tvungen att bli bogserade i land. Ta med mycket vatten och solskydd. Även det är applicerbart på nästan allt i Uganda.

5.        Efter att ha klättrat i massa båtar, bli buren sista biten iland av en barbröstad, ung ugandisk kille. Glöm inte betala 300sh.

6.       Hitta en taxi. Men när du kliver ur, se dig för. Det kan resultera i ett blåmärke på ditt högra lår om du inte passar dig. Se bild nedan för skräckexempel.

7.       Hitta en Orange-butik. Stå i kö, vänta, skriv papper, vänta, svara på några frågor, vänta, betala, vänta, få kvittot. Mycket vänta, mycket pengar, men helt klart värt det.

8.       Åk lite mer taxi. Åk lite båt. Akta dig för Victoriasjön. Åk lite motorcykel. Njut av svalkande vindar och perfekt temperatur.

9.       Koppla upp dig och använd internet så snabbt du kan för att spara på dina GB. Håll sex eller sju barn borta från skärmen samtidigt som du svarar på deras frågor om allt du kollar på när du äntligen har internet efter två veckor.

En vanlig lördag i Uganda helt enkelt.

Bussi

Att komma ut till Bussi var som att komma ut till en oas. All grönska är helt magiskt! Jag är så lycklig att Gud satte mig på det här stället med alla dessa träd, jag fullkomligt älskar det.

För att ta sig ut till den här ön måste man åka i en liten träbåt. Kommer man från Entebbe, vilket vi gjorde första gången, tar det cirka 40 minuter att komma till hamnen. 40 minuter av strålande solsken, vacker utsikt, trevligt sällskap och hemtrevligt guppande och kluckande. Fantastiskt.

Första gången jag åkte genom ön kunde jag inte låta bli att le. Det är så sjukligt fint! Jag har tyvärr inga ord för att riktigt kunna beskriva, så du får antingen kolla lite på bilderna, eller komma hit själv någon gång. Helt klart värt det.

Skolan är jättefin, all personal jättetrevlig och allt känns helt fantastiskt bra. Jag älskar ö-livet.

Framme

Nu är jag i Afrika. Jag är varm, klibbig och oftast smutsig. Jag bajsar i hål, duschar med hink och delar rum med myror och ödlor. Men jag trivs verkligen.

Det är konstigt hur man kan känna sig så hemma på ett ställe man aldrig varit på förut. Jag kände mig som hemma så fort jag klev av planet. Och ännu mer när jag kom fram till Bussi Island. Helt magiskt. Jag har verkligen hamnat på rätt ställe för mig.

Hittills har jag bland annat:
Sett en dansshow om Ugandas historia med makalösa trumslagare
Lärt mig hur man säger ”Hej kompis” på Luganda
Åkt boda-boda (motorcykel) på en kolsvart ö
Sett helt enastående vackra vyer
Tagit ut en halv miljon i femtiotusensedlar
Blivit jagad av en get
Ätit mat tills jag blivit mätt och skrattat så jag nästan gråtit
Åkt bil på skumpiga, smala vägar och breda motorvägar
Blivit röd av sand
Stått på Ekvatorlinjen

Jag har det himla bra.