Mattant

I veckan lekte jag och Rebecca mattanter för en dag. Det var kul, men ett förvånansvärt tungt arbete.

Vi började med att hälla upp trettio kilo majsmjöl i en galet stor kastrull med kokande vatten. Sedan började det tunga arbetet med att vända runt detta med hjälp av en mingling stick. Det såg ungefär ut som en stor åra, varav en var lika lång som mig. Vi vände och vände och jag orkade inte alls länge, så den riktiga kökspersonalen fick snart ta över. Men efter detta var poshon klar, vars konsistens och smak jag knappt ens kan försöka förklara. Det är inte äckligt i alla fall, även om det inte är särskilt gott heller.

När vi var färdiga gick vi tillbaks och var med på några lektioner tills det var dags att servera maten till de yngsta barnen. Deras förvåning när vi inte bara serverade maten utan faktiskt även hade hjälpt till att göra den var fantastiskt rolig att se.

Jag serverade posho och fick ont i ryggen på grund av den oergonomiska position jag satt i, och det var svårare än vad man kan tro att ge barnen lagom mycket. Kan bero på att ordet lagom bara finns i Sverige, jag vet inte.

Sedan serverade jag bönor. Det var lite lättare att genomföra, jag tror i alla fall att barnen fick så mycket de skulle. Ingen sa något i alla fall, så jag tar det som ett bra tecken.

Allt är vedeldat, de lagar samma skollunch varje dag, och lärarna äter det även till kvällsmat. Varje dag. När jag skriver det låter det så exotiskt, det är konstigt att detta är min vardag och faktiskt inte konstigt alls. Men ni Högelidare, ni har inget att klaga på vad det gäller skolmaten. Faktiskt.