Kompisar

Dagarna går så fort så fort. Om mindre än två veckor har skolan lov i tre veckor, och efter det kommer vi endast tillbaka för ett två veckors långt farväl innan vi lämnar Entebbe med flyg som färdmedel. Vart tog dagarna vägen?

Idag har jag bränt mig på näsan för första gången på jag vet inte hur länge. Det beror inte enbart på avsaknaden av solskydd utan mer på att idag har varit första dagen på flera veckor då solen tittat fram hela dagen och vi inte har sett en enda droppe regn. Regnperioden är numera i full gång. Skönt då man slipper svettas konstant, men tråkigt då jag jobbar stenhårt på att försöka bli av med min sandalbränna innan jag lämnar landet. Vi får se hur det går med det.

Barnen är numera mina kompisar och jag får så många leenden och kramar varje dag att jag blir alldeles varm. Idag satte de sig även ner och gjorde två kompisar till mig som jag kan ta med hem till Sverige. Allra helst vill de att jag ska ge dem alla en varsin flygbiljett så de kan följa med mig och med egna ögon få se det legendariska Sverige. Men eftersom att det inte går får det bli dessa dockor som följer med mig hem istället.

Den största dockan var jag med när de gjorde. Det tog sin lilla stund. Vi satt i gräset under ett träd, alla ville ha min och Rebeccas uppmärksamhet på en och samma gång och de gjorde halsband och armband till mig och kallade mig för Queen. När vi var färdiga och jag gått tillbaks till mitt rum hör jag någon ropa utanför mitt fönster. ”Teacher Sofia! Teacher Sofia! This is her sister!” De gav mig namn till mina båda Babys också, men det har jag med mitt minne redan lyckats glömma bort. Men i vilket fall. Underbara ungar.