Kulturkrockar

Allt i Uganda är inte som det är i Sverige, konstigt nog. Ibland leder det till förvirring, ibland till misstag, och ibland till en hel del skratt. Jag försöker i de flesta fall att skratta åt de misstag jag gör, men en del gånger är det svårare än andra.

Som en dag på skolan till exempel. Vi går mest runt i de olika klasserna och assisterar. Ibland vill de att vi ska lära barnen något, vad som helst, helt oförberett, och ibland får vi lite mer specifika uppgifter. Som att rätta uppgifter som barnen kopierat från svart tavlan. Vid ett sådant tillfälle hade läraren ritat olika saker och sedan skulle barnen svara på om föremålet var det som det stod eller inte. Hon kunde till exempel ha ritat en blomma och ställt frågan: Is this a spoon? No, it is not. Enkelt att rätta. Eller?

Hon ritade en byggnad med skorsten, två fönster och en dörr. Is this a house? Jag skulle säga ja, och rättade därefter. Men är det ett hus? Nej, det är tydligen en hydda. Se där ja. Det fanns inte ens med i min tankevärld. Hälften av alla barn fick göra om för att jag skrivit att de gjort rätt. Wops.

Eftersom vi är mzungos får vi höra många märkliga saker. När vi i klassrummen visar hur man ska nysa i armvecket för att undvika spridning av sjukdomar skrattar alla barn något hysteriskt. Först trodde vi att vi brutit mot någon oskriven regel eller något. Men det var tydligen bara så enkelt att de inte trodde att mzungos kunde nysa. Tidigare har vi fått frågan om mzungos kan dö. De har så höga tankar om oss, alldeles för höga.

Är man kvinna i Uganda får man inte sitta på huk, utan man ska istället böja på ryggen. Det går emot allt jag tidigare lärt mig om ergonomi, men när jag frågade visade det sig att det anses vara under ens värdighet och provocerande för en kvinna att sitta på huk. Men jag glömmer mig ändå hela tiden.